Att dejta när man har synliga funktionsnedsättningar...

Hej! I dagens youtube-inlägg berättar jag om mina upplevelser av att dejta när man har synliga funktionsnedsättningar. Det är nämligen ett rent helsike många gånger, eftersom folk bara ser mina nedsättningar och inte ser förbi dem - ser personen bakom. inte ser MIG. Men jag förklarar också hur jag själv tänker och hur det känns att bli ofrivilligt placerad i ett fack och hänvisad till speciella forum. Jag har lika stor rätt som andra att dejta och ragga var jag vill och mina annorlundaheter ska inte vara en anledning för mig att bara dejta andra "likasinnade". Har ofta varit med om att ickefunkisar av ren välvilja rått mig till att träffa en partner som också har funktionsnedsättningar "för att jag skulle ha mer gemensamt med denne". Då blir jag väldigt konfunderad, för liksom - är det så himla viktigt att man har gemensamma erfarenheter av funktionsnedsättning? Är det en förutsättning att en relation ska funka? De kanske har en poäng i att om vi båda vet hur det är så förstår vi varandra på ett annat sätt och kan prata om saker på en jämnare nivå och stötta varandra. Men samtidigt, för mig är det viktigare att jag delar samma värderingar och intressen med min partner och jag vill liksom inte att vår vardag ska kretsa kring diagnoser, medicine, sjukbesök mm mm mm... När jag medverkade i De dejtbara så märkte jag speciellt när jag pratade med en person att samtalet kretsade väldigt mycket kring det. Jag valde att inte träffa honom så därför får man inte se det. Jag kände mig absolut inte bekväm med honom. Säkert världens goaste kille men jag kände bara... OH NO! I CAN´T BREATH! Nu behöver det nödvändigtvis inte alls bli så att allt kretsar kring funkisgrejer bara för att man båda är i det men det finns alltid en ökad risk. Sedan har jag träffat rätt många funkiskillar som varit sjukt desperata och typ vill ha första bästa tjej som kommer i deras väg... jag vill känna mig utvald och speciell och om mina drömmars man som har all anledning att INTE vilja ha en sån som mig ändå vill leva med mig, DÅ känner jag mig precis så! Sen så finns det ju dem som tänder just på att leva med någon funktionshindrad, dels som en fetisch men också för att de vill ha en partner som ska vara beroende av dem. Men man märker rätt snabbt hur det ligger till som tur är.