Byt ut funktionshindrad mot invandrare...

Hallå på er! Nu kommer jag skriva om funktionshindrade och arbetsmarknaden igen. Nyligen gjordes nämligen en undersökning. Frågan som ställdes var om de kunde tänka sig att anställa en person som har funktionsnedsättning. En klar majoritet var positiva, 7 av 10 svenskar är positiva till att arbeta med en funktionshindrad. Det låter ju fint. Men jag har några anmärkningar att göra ang, denna undersökning. 1. Att frågan öht ställs på det här sättet. Jag förstår ju syftet, men det blir liksom så himla fel... ställ samma fråga och byt ut funktionshindrad mot invandrare, och det skulle bli en himla debatt. Många skulle anse att frågan är rasistisk och förnedrande kan jag tro. 2. Är alla de positiva beredda att anställa personen och i så fall är de villiga att betala lönen själva? Att en arbetsgivare är positiv till arbetskraft med funktionsnedsättning och att de säger sig se kraften i alla människor är nämligen ganska vanligt... så länge de slipper betala själva. Att fastna i praktik, arbetsträning eller speciella anställningsformer med låg lön är mycket vanligt bland oss som har funktionsnedsättningar. Vi får höra att vi är så väldigt duktiga, jobbar bra, smälter in bra i miljön och att de kommer sakna oss när vi avslutar vår praktikperiod... Men betala lönen... nja... det är ju inte så lockande... tur att det finns bidrag... så resonerar de. Okej, det är ju lätt för dig som läser detta att säga att det väl inte spelar någon större roll varifrån lönen kommer, bara man får lön! Att jag ska vara glad att jag får ett jobb och att jag måste väl förstå att de inte vill betala så mycket för någon som har nedsatt arbetsförmåga. Men då vill jag gärna förklara ett par saker för dig. För det första, alla funktionsnedsättningar innebär inte nedsatt arbetsförmåga på alla arbeten. Om jag tar mig själv som exempel, så skulle min arbetsförmåga vara hundra procent nedsatt om jag sökte ett arbete om jag sökte en tjänst som innebar bilkörning, eftersom min synnedsättning gör mig högst olämplig i trafiken. Men när jag arbetar vid en dator blir min arbetsförmåga hundra procent FULLGOD. Eventuellt behöver jag en del anpassningar, men dem får jag genom arbetsförmedlingen, behöver företaget betala för det får de bidrag för det. För det kanske tar lite längre tid för mig ibland att göra vissa saker p g a min synnedsättning då, men i gengäld är jag snabb på andra områden - som att skriva på tangentbordet. Så då kan du inte på rak arm säga att det skulle bli produktionsbortfall med mig vid datorn jämfört med någon annan, som har full syn men som är långsammare på andra grejer. Är du med? Hur vi bedömer arbetsförmåga är ju mycket intressant... Det finns ju arbetsuppgifter där det är väldigt enkelt att mäta prestationsgraden, exempelvis tillverkning, paketering etc, Men det finns ju många arbeten där det är mer diffust, eftersom olika uppgifter kan ta olika lång tid. Som i journalistyrket, där det handlar mycket om att hitta information, få tag i personer mm och där man kan råka ut för saker på vägen som gör att man förlorar tid. Då behöver det inte nödvändigtvis bero på funktionsnedsättningen utan det är annat som spelar in. En annan intressant sak är ju hur man värderar människor som på grund av funktionsnedsättning är helt utestängda från att kunna utföra vissa arbetsuppgifter. De är begränsade i vissa moment, men det finns moment som de kan utföra helt obehindrat, lika bra som alla andra eller t o m bättre än sina "normala" arbetskamrater. Men eftersom det är stora krav på att alla ska kunna göra allting i princip så är sannolikheten stor att arbetsgivaren ser personen som inte kan göra allt som en "halv" arbetskraft som måste kompenseras för. Jag förstår inte denna logiken, eftersom det borde lösa sig om de anställda en person som bara gör det andra. Ett exempel på det är medarbetare i en matbutik. Den ene sitter bara i kassan p g a rörelsenedsättning och den andra arbetar uteslutande på golvet p g a kognitiv funktionsnedsättning. Om de bytte skulle det inte bli så bra... men placerar man rätt person på rätt plats flyter allt kanon! Det är högst anmärkningsvärt att lönebidraget kan vara så pass högt som det är, och också att det är så pass lätt för företag att snacka till sig extra pengar för stöd till personligt biträde. Personligt biträde är antingen en extra person som anställs med bidrag från arbetsförmedlingen för att utför arbetsuppgifter som den funktionshindrade inte kan göra, eller så kan företaget få pengarna som kompensation för att andra anställda får göra extra arbete p g a den funktionshindrade, Ett konkret exempel är t ex när en person har dyslexi så att allt måste kollas extra och rättas p g a det. Eller att en person behöver någon extra person vid sin sida som stöttar genom arbetet. Det kan vara att personen har problem med minne och struktur, men kan utföra själva arbetet klanderfritt om hen bara får kognitivt stöd. Och har personen personlig assistans så är det ju assistenterna som gör de arbetsuppgifterna. Ett exempel på när företaget felaktigt får biträdespengar utbetalt var när jag jobbade med dator och telefon enbart och satt still. Då fick företaget extra slantar som de egentligen inte skulle ha. För det var inga moment i mitt arbete som jag inte kunde utföra själv. Men jag förstår ju att arbetsförmedlaren vill få ut sin klient till varje pris. Men... dessvärre tror jag att det finns en stark utbredd funkofobi, på arbetsmarknaden som i övriga samhället. Denna fobi späs på genom lönebidrag och andra särlösningar fås så lättvindigt. Det dumpar värdet på oss! Nu ska jag inte skriva mera om detta idag utan ge mig ut i vinterkvällens Stockholmsvimmel. Hörs snart igen!